Han Dongfang, facklig pionjär och grundare av China Labour Bulletin, ser ljusa tecken i ett oroligt Kina. Foto: Lennart Frykskog
Pionjären Han Dongfang ser
ljust på fackets framtid i Kina
kina Strejkerna ökar i dagens Kina och i takt med det ökar utrymmet att förhandla om arbetsvillkoren. Det finns skäl att se optimistiskt på fackföreningsrörelsens framtid i Kina.
4 Dec 2009
Det budskapet förde den legendariske arbetsrättsaktivisten Han Dongfang fram vid ett lunchmöte hos LO på fredagen. Han var sent på 80-talet en pionjär för de fria facken i Kina, en motsvarighet till Lech Walesa, sedan bannlyst, och numera en försvarare av arbetarnas rättigheter med sin skapelse, China Labour Bulletin, CLB, i Hong Kong.
Mot den bakgrunden kunde man kanske förvänta sig att möta en sträng och obeveklig kritiker av den kinesiska regimen och det statligt kontrollerade monopolfacket ACFTU. Men Han Donfang hade i huvudsak ett mjukare anslag. Han är i dag mer optimistisk än tidigare om fackföreningsrörelsens framtid.
– Arbetarna blir mer och mer självmedvetna. Det är främsta skälet till att en förändring i dag är möjlig, säger han.
China Labour Bulletin är en organisation som driver arbetsrättsliga processer i Kina och med journalistiska medel rapporterar om enskilda fall och Kinas utveckling i stort via radio och en hemsida. De senaste åren har man drivit 600 fall om året.
– Vi har lyckats vinna 90 procent av fallen och utverkat ekonomisk kompensation, säger Han Dongfang.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen i Kina har moderniserats på senare år. Den ger arbetstagarna tydligt definierade rättigheter. Och den medger kollektiva förhandlingar, vilket är ännu ett skäl till att Han Dongfang ser möjligheter för arbetstagarna att flytta fram sina positioner.
– Strejkerna har ökat de senaste tio åren, och under de senaste fem åren har de skjutit i höjden. Nu arresteras man inte för strejk längre. Och facket involveras för att medla och sätta press på motparten.
En paradoxal situation har uppstått, menar Han Dongfang.
– Du kan förhandla kollektivt utan att ha föreningsfrihet, det är verklighet i dagens Kina, underströk Han Dongfang. Strejk är ingen uthållig metod för att komma till förhandling, men det kommer att användas så länge inget kollektivavtalssystem finns.
Ett skäl till regeringens benägenhet för mjukare konfliktlösning är att arbetsrätten i en mening är på väg att avpolitiseras. Ekonomin blir allt mer kapitalistisk. Staten gör sig av med sina innehav.
– I takt med privatiseringen, 90 procent ägs privat i dag, så ökar regeringen utrymmet för medling och att ta ställning för arbetarnas sak.
Att reformera det enda tillåtna facket i Kina är dock ingen enkel sak. ACFTU består av 100 000 avlönade statstjänstemän utan facklig förankring. Men för sin egen överlevnads skull kan man bli tvungen att agera i medlemmarnas intresse, anser Han Dongfang.
– De blir tvungna att företräda arbetarna vid strejk. Annars är de ute. Om de törs stoppar ned fötterna i vattnet och böta ned sig, då kan man också vitaliseras.
Det optimistiska anslaget till trots. Han Dongfang tar inte ut några vinster i förskott. Han uppmanar fackliga kollegor utomlands att stödja förhandlingar i kontakterna med Kina, genom utbildning, och att påverka makthavarna.
Men att kräva föreningsrätt är på kort sikt ingen idé, det finns just nu inga förutsättningar för en sådan reform, poängterade han. På sikt tror och hoppas han dock att den förverkligas som ett resultat av en omfattande förhandlingsverksamhet.
Varför ska facket bry sig? Han Donfang gav ett svar.
– Kina har 500 miljoner arbetare. Vilken väg dessa går har en väldig betydelse för hela världen.
Han Dongfang tror att en socialdemokratisk och en marknadsliberal falang kommer att skapas inom politiken. Och i spänningen dem emellan kommer den socialdemokratiska falangen att behöva en vital fackföreningsrörelse för att inte klämmas åt, anser han.
Det värsta som kan hända är arbetarna är att Kina får en egen Putin.
– Då blir det mörkt i decennier framöver.
Lennart Frykskog
Red. sekr.
Work+46 (0)70 668 91 64
Skicka e-post
Skriv kommentar